All days are special, but some days are more ”special” than others.

Idag vaknade jag upp efter 4,5h timmars sömn… Den stora inlämningsdagen av min rapport om Jamaica i ämnet Tourism and the Media. Tröttare än någonsin släpade jag mig upp ur sängen 40 minuter innan promenaden till skolan. Någonting är inte sig likt…Jessie som vanligtvis brukar stiga upp och förbereda sig 20 minuter innan vi lämnar Charlotte Court är vaken, färdigsminkad och påklädd. I köket träffar jag på Ollie som äter frukost medan jag förbereder mina två knäckebrödmackor med skinka. Förstår att tisdagen den 29:e januari förmodligen kommer att krångla för mig.

Det hela börjar med att jag glömmer mitt USB (som hela arbetet som ska skrivas ut är sparat på), kom turligt nog på det innan vi lämnat Charlotte Court. Vi stressar till skolan för att upptäcka att vi inte kan hitta till gästföreläsningen som skulle äga rum klockan 9. Klockan 10-11 var det kursstart i Human Resource Management-kursen sen var det lunch och korrekturläsning av rapport som gällde. Nästa föreläsning var i ämnet Managing People klockan 15-16, innan dess skulle rapporten lämnas in och av någon anledning så råkade det bli fem minuter i tre. Detta innebar att vi kom för sent till dagens tredje föreläsning och fick därför inte några kurspapper. Dessa var vi tvugna att hämta efter föreläsningen på lärarens kontor vilket naturligtvis innebar att vi blev försenade till tredje föreläsningen också… Även denna hade vi problem med att hitta och som om inte det vore nog så fick hissen för sig att strula. Vi står alltså i hissen och hör ngt skrapande ljud, hissen stannar med stängda dörrar och kvinnorösten i hissen säger trots det ”doors closing”. Men man har ju slutat bli färvånad vid det här laget, med tanke på att hissen vid ett tidigare tillfälle bestämt sig för att favorisera våning tre och envist upprepat just denna våning otaliga gånger…floor three, floor three, floor three…doors closing…floor three… Till slut kommer hissen igång.

Lång dag? Förmodligen, eftersom inte ens ollie kom ihåg att det var i morse som vi träffades.

”Bloody Media Shit”

Så sitter man sent på kvällen och skriver på höstterminens sista rapport i ämnet Tourism and the Media, en rapport som Jessie kallar för ”Bloody Media Shit”. Lyssnar samtidigt lite på Martin Stenmarcks smått vemodiga låtar och kan inte låta bli att spontant sjunga med lite. Kan ju inte påstå att det låter särskilt vackert och jag hoppas verkligen inte att mina ”flat mates” kan höra mig…

Jag blir så otroligt lycklig av musik och kan ibland inte låta bli att sjunga med. Det kanske är för att jag glömmer bort vardagen lite då. Det händer väl ibland att jag blir lite väl besatt av låttexter, men vad gör väl det? Det går inte en dag utan att låtlistan i iTunes rullar och framför allt inte ett gympass utan min älskade iPod Nano (tack mamma och pappa för de nya hörlurarna!). Allt blir helt enkelt så mycket lättare då, tiden går snabbare och motionstakten likaså. ”Jag blundaaaaar och håller andan lite till, tiden stannar, fan vad ska jag ta mig till?”

Jag känner en bot. Hon heter Anna. Anna heter hon…damn it!

Vem kommer inte ihåg sommarplågan 2006? Kan ju säga att jag aldrig gillade låten till att börja med. Så står man i köket med radion på och till min stora förskräckelse så hör jag orden Basshunter följt av No 1 single! Boten Anna har alltså nu kommit till England i ny översättning ”Now you’re gone”. Antar att man än en gång måste stå ut med den här låten på  radio och på dansgolvet….aaaaaah!

Pounded

Så har man varit ute och festat på en måndag. Haha, något som både jag och Jessie ställde oss väldigt tveksamma till när vi först kom hit. Inte kan man väl gå ut på en måndag heller under en helt vanlig vecka? Det gick hur bra som helst fram till dess att man skulle vakna på tisdagsmorgonen efter knappa fyra timmars sömn. Det var  helt otroligt vad mycket folk det var på ”Pounded”, precis som vilken fredag som helst. Kårkvällen kallas så förresten eftersom  inträdesbiljetterna endast kostar £1 och att det dessutom finns ett urval av alkoholhaltiga drycker till det priset. Inte för att det var särskilt dyrt innan heller för den delen…

Bia Hoi

Att gå ut på en pub, ta en drink och snacka var lördagskvällens plan efter dagens intensiva studerande. Men jag och Jessie har inte riktigt hittat något lämpligt ställe i närheten och när kåren var stängd, så navigerade vi oss i regnet till West Street där alla hippa uteställen och barer finns. Vi hittade otroligt nog stället som vi knappt kunde uttala men som Ollie hade rekommenderat ”Bia Hoi”. Det var ett ganska så häftigt ställe med orientaliskt tema och filmen ”Flying Daggers” på display. Men det var väl inte det bästa stället att prata på och ingen vidare utsikt heller . Men drinken ”Pink Russian” som visserligen smakade som glass var väldans god!

Vi begav oss strax därefter hem via Tesco Express och tillagade nachos med köttfärs. Dock så slängde vi bort det som blev över, för vem vill äta mjuka nachos med köttfärs och seg ost på? Ollie såklart! När han insåg vilken synd vi begått var han var därför tvungen att gå igenom produktionskedjan för att få oss att förstå att här slängs inget!

Förföljda

Ibland upplever Jessie och jag några smått knäppa ögonblick. Och grejen är väl som sådan att vi är lika tokiga båda två så galenskapen bara fortsätter att härja. På väg till Adsetts (universitetsbiblioteket) i en tunnel började vi bli förföljda. Vi började både öka takten, snabbare och snabbare gick vi tills vi slutligen småsprang samtidigt som vi kunde höra hur vår förföljare bara kom närmare och närmare. Vi kände oss verkligen stressade av denna situation och var slutligen tvungna att gå en annan väg. Så vad var det som förföljde oss? En man i en gatusopmaskin som visserligen bara skötte sitt jobb. Man kan ju inte annat än skratta åt det så här i efterhand, men i just det ögonblicket handlade det i princip om liv och död.

Anna och Erika bakar Citronhjul

Anna, vad kul vi hade! Har nog aldrig provat så många skor någon gång utan att köpa. Tur att Anna köpte ett par! Visst blev det lite annan shopping istället och även lite minnesträning. Man går in i en butik ser en snygg tröja, går därifrån och kommer av en händelse tillbaka till samma butik en timme senare. Men var har tröjan tagit vägen? Den är hur som helst borta, vilket gör att man lätt börjar tvivla på sitt minne. Ni andra förstod säkert på en gång att tröjan blivit flyttad av personalen medan vi varit borta! Jag återfann turligt nog tröjan i butiken efter ett tag, och nu ska den få resa med till Sheffield på onsdag.

Fick årets första julklapp som var en chokladbok med underbara recept på olika chokladmumsbitar. Anna och jag tog oss an att baka citronhjul som blev vackert gul- och brunrandiga ungefär som en rulltårtsbit. De var ju hårda men ack så goda!

Fulshopping och smyckestillverkning

Tillsammans med Lis kan det mesta hända. Som avrundning på 2007 så bestämde Lisa och Erika att de borde göra något radikalt i Uppsala. Vi började att skriva en ambitiös lista på saker vi kunde göra under årets sista dag med utgångspunkt radikalt. Det bästa vi kunde komma på var ”fulshopping” det vill säga gå ut på mellandagsrean hitta ett fult klädesplagg för max 50 kr som man sedan måste ha på sig under en hel dag. Erika och Lisa hittade roliga toppar i lila och orange med puffigar ärmar på H&M som nyårsdagen förgylldes med tillsammans med matchande lila nagellack.

Lite pysslande blev det dessutom i Uppsala. Den här gången så blev det egen smyckestillverkning. Och efter ett par timmar och ömmande fingertoppar hade vi tillverkat egna halsband och armband.